Ämne: Kärlekstråden
-
2010-11-12, 19:37 #481
-
2010-11-12, 19:38 #482
-
2010-11-12, 19:39 #483
- Reg.datum
- Oct 2010
- Ort
- Sthlm/Nacka
- Inlägg
- 2 931
-
2010-11-12, 19:39 #484
-
2010-11-12, 19:45 #485
-
2010-11-12, 19:46 #486
- Reg.datum
- May 2010
- Ort
- I din säng
- Inlägg
- 592
-
2010-11-13, 17:19 #487
-
2010-11-13, 17:22 #488
- Reg.datum
- May 2010
- Ort
- I din säng
- Inlägg
- 592
-
2010-11-13, 17:23 #489
-
2010-11-13, 19:38 #490
då var det slut.
shoot mehttp://www.earpill.com - addictive music. Serverbyte!
-
2010-11-13, 19:40 #491Isak96Gäst
-
2010-11-13, 21:23 #492
-
2010-11-13, 21:42 #493
-
2010-11-14, 23:24 #494
Kom precis hem efter varit me en riktigt trevlig chey Fan vad jag gillar tjejer som tar intiativ först!
-
2010-11-14, 23:25 #495
-
2010-11-14, 23:39 #496
- Reg.datum
- May 2010
- Ort
- I din säng
- Inlägg
- 592
flickvän, överflödigt...
tänk bara vilka härliga tjejer man kan träffa varje helg som singel
-
2010-11-15, 00:08 #497
-
2010-11-15, 00:13 #498
-
2010-11-15, 00:14 #499
- Reg.datum
- Aug 2010
- Ort
- Enskede
- Inlägg
- 230
Snart 1år med min flicka Hon heter Emma (: väldigt trevligt! skönt att ha ett fast förhållande.. då har man alltid någon att luta sig åt när man känner sig ensam och ledsen! Älskar min Emma
-
2010-11-15, 04:08 #500
Fan, man kanske är sjuk i huvudet eller något. Har alltid varit singel just för att jag varit totalt ointresserad utav ett förhållande men mötte en amazing tjej och tänkte -"Fuck it, lets give it a try!". Ändå känner jag att jag inte har något direkt att ge i en relation, och tror jag kommer sätta det här förhållandet i väggen inom kort.
Har en supertjej, finns ingenting att klaga på. Accepterar mitt liv till 100% och ställer upp i ur och skur, har för mig rätt proportioner och jävligt sunt levnadssätt. Ändå sätter jag henne inte främst utan väljer mitt jobb före hur jag än gör.
Jag har alltid varit en arbetsnarkoman och trivs att sitta 18 timmar i sträck och prestera allt jag kan, jobbar som effektivast under press då hjärnan får arbeta. Att arbeta och göra problemlösningar är det jag levt för de senaste 10 åren. Att då vända sitt liv till ett normalt där även en relation ska få plats är sanslöst svårt för mig, främst då jag totalt saknar motivering att ändra på det.
Frågan då är om det verkligen är sunt att förlora en superrelation bara för att man är trögtänkt och förälskad i sitt jobb, eller om man ska ta sig i kragen och försöka anpassa livet för ytterligare en till person som även hon behöver kvalitetstid?
Jag personligen ser mig som på tok för egoistisk då jag gärna sätter mina viljor först, JAG vill jobba och JAG vill göra det ena och det andra... Vet att det inte är hållbart men är van vid att aldrig behöva anpassa mig efter någon annan. Har alltid tänkt att jag kör mitt race och FU till dem som inte trivs med det. Att visa fingret till sin flickvän och göra som man vill bygger en sund relation inte på, måste förbättra mig där.
En annan grej jag är dålig på är att prioritera, ett förhållande kräver tid och då mitt närmsta halvår kommer bli 12-14 timmars arbetsdagar sex dagar i veckan... Jag vet inte hur jag på ett vettigt sätt ska klämma in ett förhållande där. Eller om det är jag som bara ser problemen och inte försöker se en lösning på hur man ska få det att fungera. Att jag kanske använder mitt arbete som ursäkt till varför ett förhållande inte skulle kunna fungera för att jag är rädd att ge det ett vettigt försök.
Det är inte utan skäl man känner sig riktigt jävla elak, för hur mycket jag än vill så är det ändå en fysisk spärr som stoppar och håller tillbaka mig. Det för att jag tänker "...mitt jobb är ett hinder" vilket jag tror bara är en ursäkt jag kört i alla år, en lögn som man växt in i och som hjärnan även hävdar är en sann anledning.
Ytterligare en grej är att jag inte direkt är en ungdom längre, jag fyller 23 rätt snart och börjar väl bli vad man ska anse som "vuxen" vuxen. Börjat tänka att man kanske ska hitta den rätta och försöka lugna sig lite med sitt livssätt och kanske satsa på en framtid. Frågan är om man lyckas.
Hur ska man prioritera egentligen? Jag vill inte direkt vakna upp som 40-åring och isne att man snabbspolat igenom hela sitt liv och inse att loppet är kört.
-
2010-11-15, 08:57 #501
- Reg.datum
- May 2010
- Ort
- I din säng
- Inlägg
- 592
Tror många här inne har svårt att relatera till det du säger, då de flesta fortfarande går i skolan och inte direkt upplevt det här med arbetsliv, och speciellt inte på den nivå du och jag ligger för tillfället.
Vet exakt hur det är att jobba de där 12-18 timmar/dag, 6 dagar i veckan. Men utöver det så hinner jag springa på gym, något jag vet att du inte gör utan kan istället ta den tiden och göra något annat, i detta fall kanske träffa denna flicka.
Själv skulle jag nog vilja säga att du använder arbetet som en ursäkt för att komma iväg, glömma allt och bara tänka på nåt annat för en stund, men kanske har uppfattat det helt fel, vad vet jag.
Att arbeta som du gör, och gjort, är inte hälsosamt och kan bara rekommendera att du skaffar flickvän och därmed får lite brejk från jobbet (kanske även en tjej som säger till när hon märker att du är sliten och behöver ta några timmar ledigt).
Kan vara ett riktigt bra tillägg till ditt liv om jag ska vara ärlig, som får dig att tänka på annat och kanske kan komma ifrån arbete och annat för en stund.
Så först och främst, jag vet att du är på väg att dra igång en ny firma på sätt och vis, och detta kräver både tid, pengar och tankemöda, något som gör det svårt att ha flickvän och kan sätta otrolig press på ett förhållande. Men som jag sa så kan ett förhållande samtidigt vara exakt det du behöver i ditt liv för att få lite rätsida på det hela och inte bara arbeta 16timmar/dag. Frågan är även hur mycket hon orkar med när du väl behöver arbeta över och inte riktigt har tid för henne, om hon kan ta det på ett bra sätt, och istället för att sitta hemma och vara irriterad kanske möter upp dig efter jobbet och tar med dig på en impuls-bio bara för att ni båda ska komma iväg lite.
När det kommer till tjejer och arbete har jag haft rätt mycket erfarenhet, både på ett bra och dåligt sätt och du vet ju vart du har mig om du behöver hjälp
Just my 2 cents
-
2010-11-15, 10:41 #502
Lite så kanske
Håller med faktist, men man går i så spridda tankebanor, ena stunden vill man så gärna ha en flickvän och sen när man varit me en tjej och fått "leka" med henne så tänker man visst de är najs men egentligen varför va med 1 när man kan vara med flera? x)
-
2010-11-15, 14:26 #503
-
2010-11-15, 14:44 #504
-
2010-11-15, 14:46 #505
-
2010-11-15, 14:47 #506
förjävligt det hära, saknar mitt ex, som har ny kille..
:s
-
2010-11-15, 16:05 #507
- Reg.datum
- Apr 2007
- Ort
- Varberg
- Inlägg
- 113
Visserligen jobbar jag inte etc, men prioriterar gör väl alla? jag blir så att jag automatiskt börjar prioritera personen över allt annat , även mig själv . Men då måste jag verkligen gilla personen, d.v.s förälskad. Så vem vet, du kanske inte fastnat för henne helt 100% än trotts att du finner intresse i henne? Eller har du varit i situationer där du faktiskt är 100% förälskad i personen och endå under prioriterar henne? Isåfall vet jag inget svar då du verkar ha ett tidskrävande jobb som du faktiskt trivs med, att bryta på dom livs banorna för någon är upp till dig om du finner det värt, det kan bli lite problem , tjafs och kaos på vägen men om du verkligen försöker kan du nog komma dit du vill. I framtiden kanske det t.o.m blir värt att trappa ner på arbets tiderna för hemma vistelse , vem vet Lycka till !
-
2010-11-15, 16:18 #508
*****! fick ett sms igår kväll om att hon ville "klargöra" att det vi har är inget mer än vänskap och att det inte kommer leda till nå mer än det. Sen säger hon att jag är underbar, som vän... asså vafan? för första gången på VÄLDIGT länge då jag känt att en tjej tar första steget och det känns verkligen som om det skulle vara mer än vänskap men tydligen inte, jag var så övertygad om att det här skulle gå hela vägen men sen skiter det sig. Nu känner jag att hon får ta steget om hon vill träffa mig i framtiden. fuck
-
2010-11-15, 18:12 #509
När jag bjöd ut mitt ex på bio första gången så sa hon "men då går vi som vänner va?" Då sa jag "Visst om det är det du vill så". Två dagar senare fick man ett sms där hon frågade om jag fortfarande ville gå på bio med henne. Vi gick på bio och allting gick skit bra. 4 dagar senare var vi ihop. Jag säger: Ge dig inte, du kan fortfarande ha chans.
-
2010-11-15, 18:49 #510